Ikväll har jag äntligen fått prata med L men det är väldigt känslosamt, det är svårt att veta vad man ska prata om, när bara jag kan prata och han kan inte svara (han är helt klar och redig)
Han har fortfarande respriatorn i halsen och kan allstså inte prata utan bara mina med läpparna. Och alla som känner L vet att han VILL prata och bara det är ju jättefrustrerande!
Det känns skönt att allt funkar som det ska och som "syster" sa att bara du får bort
slangen så går det att prata.
tisdag 29 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar